En olycklig tidsresa.

Jag har räddat min morfars 16 mm-filmer där en stor del av vår släkthistoria finns bevarad. Eftersom ingen äger en projektor längre, digitaliserade jag runt åtta timmar av material. Bara en handfull nu levande personer har sett filmerna förut, så det var med en känsla av andakt som jag satt uppe en natt och såg igenom allt.

Det tidigaste klippet visar min morfars fars 80-årsdag. Sorglösa gäster med cocktails under lindallén, ljuslyktor, cigaretter och konjak i den svartvita sommarkvällen. Någons lilla barn springer förbi i en vit bomullsklänning. Nästa klipp är från samma år, men visar ett sällskap som sitter och fikar utomhus en solig sommardag. Någon annan måste ha skött kameran för jag ser min morfar sitta vid ena änden av bordet, runt 30 år gammal. Plötsligt passerar kameran andra sidan av bordet och där sitter en person som jag omedelbart känner igen. Scenen är kort men när jag fryser bilden råder det inga tvivel längre. Samma färger, samma hår, axlar, hållning, näsa och leende. Det är jag som sitter där.

Först dagen efter visar jag upphetsat klippet för min fru, som håller med om att det onekligen ser ut som jag.

-Det är väl någon släkting, resonerar hon logiskt.

-Med gener som skapar exakta kloner?

-Ja, det finns ju folk med starka gener.

-Men jag får inte ihop det, svarar jag och ringer min 80-åriga morbror. Jag frågar om han vet vem det är på filmen.

-Det ser ut som du, men jag vet inte vem det är, svarar han. Något som utesluter möjligheten av en nära släkting.

-Din mormor hade en affär med honom, säger min fru okänsligt samma kväll.

-Jag vill inte att du snackar skit om min mormor.

-Det är den enda förklaringen. Han är din biologiska morfar och sen när din mamma födde dig, blev du hans exakta avbild. Så måste det vara, säger hon tvärsäkert.

-Inte alls, svarar jag irriterat. Det kan vara jag som gjorde en tidsresa när jag var runt 30 och råkade bli fångad på bild.

-Hur då?

-Jag har inte alla svar, men det finns flera teoretiska fysiker som menar att det är möjligt. Jag kanske snubblade in i ett maskhål och färdades tillbaka i tiden?

-Det borde du väl minnas i så fall?

-Det är inte säkert. Att färdas nära ljusets hastighet kan ha märkliga effekter på hjärnan.

-Så du åkte tillbaka i tiden och låg med din egen mormor, är det vad du säger?

Här valde jag att avsluta samtalet. Det var för mycket att ta in. Kunde jag vara morfar åt mig själv?