Jag kan förstå att stora filmskapare reagerar över att deras filmer bryts av reklamavbrott. Jag kan sympatisera med att Vilgot Sjöman och kanske Ingmar Bergman och Lukas Moodyson ogillar att deras verk bryts utan känsla för timing. Däremot har jag svårare att förstå hur Galenskaparna och After Shave kan ha några synpunkter. Hur ett reklamavbrott kan rubba den konstnärliga höjden i Stinsen Brinner eller Hajar som hajjar går förbi mig. För mig låter det här som om några gamla studentspexare fått storhetsvansinne. De borde glädja sig åt att deras filmer visas, för frågan är om någon skulle vilja betala för att se dem igen?

Anders