Efter en fantastisk middag hos våra vänner Jan och Malin i helgen (jag vet att ni läser det här, tack för en kanonkväll) så hittade jag denna lapp i deras trapphus. Ett stycke samtidskafka om en oförrätt som begåtts. Inte det gamla vanliga gnället om tvättstugan, här handlar det om en kulturgärning som besudlats. En affisch för en klassisk konsert som flera i fastigheten borde se har slitits ner av en kulturhatare eller vän av ordning. (Oftast samma sak.) Jag älskar de här lapparna. Kan man inte ge ut en bok med ihopsamlade lappar från tvättstugor, anslagstavlor, trapphus, cykelrum och soprum? Vår tids samlade ilska och frustration, komprimerade till små lappar. Jag ser alltid personer framför mig när jag läser dem. Gör inte du det också?
