Visst kan jag bli nostalgisk. Bara ljudet av ett 28.8 modem kan locka fram minnesfragment från mitt fosterstadium. Det sprakande bruset med vissa rytmiska inslag, de metalliska klangerna när modemen förenas, den hastiga snöpningen och därefter – den monumentala tystnaden. Poesi för en digital generation.
Men när någon underrättade mig om att vi köpt en ny fax till jobbet, utgick jag ifrån att det var ett sjukt skämt. Finns det nya faxar, vem säljer dem och framförallt, vem använder dem? Jag skulle hellre ha 12 instängda guldfiskar i ett akvarium i receptionen, än att skylta med en splitter ny fax. Jag har försökt hitta den inköpsansvariga för att fjättra honom eller henne med kedjor till golvet. Hittills har ingen tagit på sig ansvaret för inköpet. Jag kommer att bevaka det här lo-tech inköpet med maniskt intresse. Någon kommer att få betala för det här.

Anders Tempelman