Jag var i Rom över helgen och fick min dos av ödmjukhet. När vi dreglade omkring i grottor och åt självdöda möss här uppe i norr, skapade de ett kulturellt världsarv. Ungefär så tänkte jag när jag satt på planet och taxade ut på Fiumicinos flygplats. Samtidigt fälldes de nedfällda bildskärmarna ned och säkerhetsinstruktionerna rullade förbi. Pedagogiska klipp på flygvärdinnor som blåser upp flytvästen, knäpper och knäpper upp säkerhetsbältet, tar på sig syrgasmasker och ser förtroendeingivande ut i största allmänhet. Sedan blir skärmen svart en liten stund innan en glad melodi tillkännager starten av ett program som heter ”Ooops!” Programmet består uteslutande av privat videomaterial där människor gör sig illa. Men det något bisarra var att 80% av inslagen visade barn som gjorde sig illa. Cyklade in i stolpar, föll med ansiktet före i asfalt, fick en gunga i ryggen, en motorcykel i skrevet, drattade på ändan vid poolen, blev bitna av djur os.v. Jag är ju inte direkt känd för att vara finkänslig, men undrade lite stillsamt hur snacket gick på SAS när de köpte in det här. ”Vi kör en skrattfest där barn slår sig fördärvade, det har en lugnande effekt på folk. Ingen ska behöva sitta och tänka på terrordåd, saringasattacker, landningshjul som hänger sig eller flygbränsle som sprutar in i kabinen och självantänder.” 
Ungefär så tror jag att snacket gick.

Anders Tempelman