När jag var liten hade vi ett landställe på Söderöra. Där var midsommarfirandet en enda lång fest. Det var en roddtävling tvärs över viken. Gubbarna (varav många hade spelat i Allsvenskan) mötte grabbarna uppe på fotbollsängen i en match som alltid blev lite för allvarlig. Stången kläddes och restes och barnen dansade. Senare på kvällen spelades det på dragspel på ångbåtsbryggan och de vuxna dansade hela natten. Vi barn kunde kasta bollar i hinkar och spela på någon sorts tombola och granska gamla halvfulla fiskargubbar i vegamössor som satt på medhavda pallar och bara såg gamla ut. En av dem såg ut som Quasimodo minns jag. Och hans läskiga tonårsson som var dvärg, eller i alla fall väldigt kort för sin ålder. De bodde tillsammans på andra sidan ön, som var skogstätare, fuktigare och fulare. Det var där man grävde efter mask när man skulle meta och alltid var livrädd för att den gamla krumma fiskargubben och hans son skulle dyka upp ur ingenstans. Kanske med varsin banjo i handen?

Anders Tempelman