Jag läser Dostojevskij på kvällarna för att kunna framstå som intressant och beläst på kommande middagar och fester. En sidoeffekt är att jag numera växlar slumpvis mellan att kalla mig för Anders, Lars och Ante-Pante. Jag praktiserar samma sak på mina kollegor och skapar ett intressant kaos där ingen vet vem som är vem längre. Jag pratar ofta rakt ut i luften utan att titta på någon, vilket skärper iakttagelseförmågan hos samtliga och tvingar folk att försöka tolka vem jag talar till. Den senaste veckan har jag börjat kalla en kund som heter Björn för Kolja, vilket skapat en intressant atmosfär i våra möten. Han tittar och lyssnar på mig med helt nya ögon. Igår sågs vi igen och då kallade jag honom för Ivan när han kom, presenterade honom för en kollega som Kolja och avslutade mötet genom att kalla honom för Björnovitz och ge honom blöta kyssar på kinderna. Sen tog jag på mig min björnpäls och mössa igen och halsade en liter vodka till lunch.

Anders Tempelman