Få vet (och ingen bryr sig) att jag hade långt gångna planer på att bli skådespelare som barn. Eftersom min mamma var tv-producent bjöds det på en hel del tillfällen att medverka i rafflande UR-produktioner. Min absoluta artistiska höjdpunkt uppnådde jag i triologin "ABC - Andning, Blödning, Chock". I filmen "Chock" (den avgjort starkaste av de tre) spelar jag brorsan som stjäl sin storebrors moped och åker på en vansinnestur i djupaste Djursholm. Jag förlorar kontrollen över mopeden och hamnar i, just det, chock. Jag fick en stor sårskorpa sminkad på ena kinden och låg därefter en heldag placerad under en moped i ett höstkallt skogsdike. Den förlösande slutscenen är när jag senare hittas och placeras i framstupa sidoläge. Inte ett öga var torrt och blåskatarren var ett faktum. Ca 8 år senare sitter jag i den stora samlingssalen på ett regemente i Strängnäs och ska genomgå en kurs i, just det, ABC. Skrattsalvan som fyller salongen när jag dyker upp på vita duken har haft en viss effekt på mitt yrkesval.

Anders Tempelman