Första gången jag testade det här visste jag inte om jag hade anlag för klaustrofobi. Så jag tvingade mina döttrar att testa mig genom att rulla in mig en tjock matta hemma och spela en komplett Helmut Lotti skiva på full volym. (Illegalt nedladdad givetvis, aldrig köpt.) Efter det klarar jag vad som helst och slipper ha paniktankar kring tankens storlek, drunkningsrisken om man somnar, förekomsten av främmande könshår eller risken att bli enormt kissnödig där inne. Nu låg jag obekymrat naken och svävade i beckmörkret. Det enda som hördes var det dova ljudet av fläkten, mitt livsuppehållande system för syresättning. Det fanns avkopplande musik också, som spände brett mellan valsång, delfinkvitter och Absolute Panflöjt. Men jag valde tystnaden och förvandlades till en kol-väte baserad varelse som svävade viktlös i kosmos. Jag somnade och drömde om riksbankschefen i högklackat och prisutvecklingen på kassler. 45 minuter kan gå så fruktansvärt fort ibland.

Anders Tempelman