Så jag är hemma hos några vänner. De har just fått sitt tredje barn. Jag tittar på krypet och säger alla de rätta sakerna. ”Han ser ju precis ut som...er bägge. Titta! Han ler! Måste vara världens vackraste barn?” Efter ett tag ber jag om en whisky. Jag måste bedöva mig efter att de två andra barnen, som verkar gå på crack, roterat runt i lägenheten och skrikit i 40 minuter utan avbrott. När ingen tittade fällde jag den ena så att han/hon (whatever) slamrade med ansiktet före in i öppna spisen. Det fick i alla fall föräldrarna att tvinga ner barnen framför en dvd-film i barnrummet och stänga dörren. ”Jag älskar barn” ljuger jag och sippar på whiskyn. Den smakar lite salt, vilket förvånar mig. Jag sippar lite till och frågar om den är från Islay. Mannen i huset tittar lite frågande på mig och sen på glaset. Det är då jag också upptäcker att innehållet ser lite mjölkigt ut. ”Var bröstmjölken i det övre frysfacket?” frågar han sin fru.

Anders Tempelman