Jag är bjuden på Nobelfesten igen. Det har blivit en tradition och de placerar ofta mig bredvid någon av de kvinnliga pristagarna. Antagligen för att jag är lite av en renässansmänniska som obehindrat kan diskutera allt mellan himmel och jord på flera världsspråk. Men i år är det ingen kvinna som vinner alls, vilket gör mig lite osäker inför kvällens middag.

När Linda B Buck vann i medicin 2004 hade jag henne till bordet och trots att jag inte dansar så tvingades jag upp på golvet. Hon var väldigt buggkunnig och ville prompt bugga. Jag gjorde vad jag kunde och liksom drog och sköt henne ifrån mig om vartannat, lite planlöst och orytmiskt. Sen kom jag på att man kan dra ner henne mellan mina ben också, vilket kändes som ett roligt infall just då. Så jag slet ner tanten som ylade av glädje hela vägen, tills min handsvett gjorde sig påmind och jag tappade henne. Väldigt olyckligt for hon som en landburen torped över hela Blå Hallen och briserade in i trappavsatsen.

Kanske har de placerat mig vid prinsessan Madeleine i år? Jag tror inte att hennes höftleder och smalben skulle släppa från sina fästen för en liten istötning.