De ringde från Östgöta Correspondenten och undrade om jag kunde tänka mig att recensera en stor utställning med den hyllade hallandsmålaren Jörgen Frid. Jag sa att jag varken var konstvetare eller journalist, varpå chefredaktören försäkrade mig om att nästan inga journalister har någon egentlig utbildning eller kompetens numera. De sitter mest och väntar in pressreleaser som de sedan ändrar tempus på och publicerar. Han vände sig till mig eftersom han visste att jag skunde skriva en text som lockade och drog besökare till utställningen. Han glömde att fråga vad jag själv tyckte om Jörgen Frids verk.

Så jag åkte ner till Malmö i veckan och skrev följande:

Konstnären Jörgen Frid slog igenom 1986 med en stor utställning i Halmstad. En svit av gigantiska, nonfigurativa målningar med mystiska titlar lyckades åstadkomma en osäkerhet hos publiken som ledde till ett, i mitt tycke, reflexmässigt hyllande. Men jag lägger mina förutfattade meningar åt sidan när jag skrider in i Malmö Konsthall. Det första som möter mig är en gigantisk vulva på 1x3 meter målad i olja, betitlad "Oidipussy". Ett försök att vara bevandrad i grekisk mytologi, men den enda insikt den förmedlar till mig är att Jörgen Frids flickvänner (om han haft några) aldrig kan ha upplevt orgasm.

Jörgen Frid själv hasar omkring lite småpackad i en randig, stickad tröja som inte kan ha tvättats sedan 70-talet och försöker se intressant ut. Han kan stanna upp vid ett av sina egna verk, liksom fundera över djupsinnet i det och sen kasta gillande leenden till folk omkring honom. Ungefär som om han just upptäckte någon ny sida i sitt konstnärsskap. Tyvärr tror jag inte att dimensioner som ”oduglig, platt och pretentiös” dyker upp i hans grumliga intellekt.

Jag var nära att ompröva honom runt mitten av 90-talet när hans performanceverk "Miljö 2.1" visades på Folkets Hus i Fiskebäckskil. Jörgen drack i filmen 7 liter havsvatten från Kattegat och Skagerack och grenslade sen en spann utrustad med ett durkslag. Resultatet i hinken tjänstgjorde därefter som grundfärg till en klinkerbyggd roddbåt som Jörgen rodde över till Danmark och eldade upp. Här kände jag att han var på något. Men två år senare retarderar han till sin ursprungliga, låga nivå igen med ett hopplöst fotoprojekt där Jörgen använde sig själv och sitt kön som återkommande objekt. "Rabarbersvaj" avbildar Jörgen, kapad vid huvudet, iförd morgonrock och med en utgjutning straxt under midjan. "En ganska modest utgjutning, på gränsen till ett tygveck" som Ing-Marie Göransson på Sydsvenskan träffande uttryckte saken.

Men här i Malmö konsthall kan man alltså se flera av dessa verk, inklusive resterna av roddåten vars doft ackompanjerar och summerar Jörgen Frids samlade produktion med ordlös magi.

P.s Artikeln refuserades. Chefredaktören hade ett belöningssystem från stadens attraktioner där han fick ersätttning för all trafik hans tidning skapade. Dessutom samlade han på Jörgen Frids tavlor och såg fram emot vad en haussning skulle kunna göra för värdet på hans samling. D.s