Det blev fasligt mycket reaktioner på mitt arbetsintyg för Niklas. Hans fackförbund ringde upp mig och menade att jag kränkte Niklas genom att skriva om honom på det sättet. Jag frågade hur de tyckte att jag skulle skriva istället. Tanten från fackförbundet sa att jag skulle fokusera på det positiva med Niklas, inte det negativa.

”Ska jag skriva att han lekte med sig själv på arbetstid?” Det tyckte hon inte, trots att jag försökte förklara det antagligen var den enda sexuella relation Niklas kunde förvänta sig i livet - vilket ju är dubbelt som bra som ingen alls. ”Nej, det är inte positivt” sa tanten från fackförbundet och blottade hela sin stigmatiserande inställning. Hon tyckte att jag skulle skriva mer allmänt hållet om någon positiv färdigheter. ”Som när han äter sitt eget snor SAMTIDIGT som han uppdaterar sin facebooksida?” fyllde jag i. "Nej, jag syftar på en sida som kanske inte syns idag, men som skulle kunna gro fram och utvecklas på en annan arbetsplats, en egenskap som är svår att se idag” fortsatte tanten.

Jag funderade en liten stund och frågade sen om hans rasism skulle kunna vara lösningen. ”Han har ett hakkors tatuerat på halsen som han försöker dölja med en halsduk.” Tanten från fackförbundet tyckte att jag tänkte rätt, men att just den sidan kanske smalnade av hans potentiella arbetsgivare en smula. Jag svarade att många supporterklubbar och taxibolag skulle ta emot honom med öppna armar och antagligen utveckla hans fientlighet till oanade höjder.
”Det känns inte som om vi förstår varandra” sa tanten och la på.