Jag vet inte vem som sa: ”Ju mer jag umgås med människor, desto sämre tycker jag om dem”. Det kan ha varit jag eller en nobelpristagare i litteratur, det är lite oklart just nu. Men när män hälsar på varandra med ”Direktörn!” och bockar ironiskt, så brister någonting inom mig. Par som kallar varandra för mamma och pappa äcklar mig enormt. Människor som redogör för sina drömmar på detaljnivå irriterar mig, precis som kvinnor som säger sig ha mycket skinn på näsan. Folk som tycker att slussen borde K-märkas. Svenska stand-up komiker. Män som ligger i gymets bastu med benen brett isär. Människor med skum i mungiporna. Folk på lägenhetsvisningar och i synnerhet de som har tumstock med sig. Och, inte minst, människor som jag själv. Bloggare som skriver trötta iakttagelser i en hopplös jakt efter uppmärksamhet och bekräftelse.

Jag vill inte bara avrätta dem, jag vill titta på också.