Min research har gått i sin andra fas. Efter en heldag med en av landets bästa hästveterinärer är jag mer upplyst men fortfarande lika hästrädd. Av väldigt goda skäl, vill jag poängtera. Veterinären förklarade att hästen är ett djur inställt på flykt. Det är ett villebråd som därför har utvecklat 360 graders syn och hörsel och en explosiv, gigantisk muskelmassa. Och en hjärna som väger 532 gram. Lite som jag själv, tänkte jag och flyttade mig ännu ett par meter bort ifrån travhästen som haltade lite.

Det är just den där olyckliga fördelningen som skrämmer livet ut mig och som är skälet till varför man t ex också ska akta sig för en Grizzlybjörn vars hjärna väger 234 gram. Tänk ett vanligt kärleksbrev, med tre Mariakex, två kondomer och 4 stortånaglar i så får du en bra bild av den. Om man ser till relationen mellan kroppsstorlek och hjärnstorlek, så är hästen egentligen inte mycket sämre än lejonet och elefanten. Rent intuitivt går man ju inte fram och klappar de djuren heller. Och gillar man den här typen av statistik så kan man konstatera att småfåglar toppar förhållandet mellan hjärna och kropp. Men de är ju så uppenbart dumma i huvudet att jag undrar vilka växlar vi kan dra på den här statistiken egentligen. Hur ska vi se på alla smällfeta amerikanare till exempel? Ja, du fattar vart jag är på väg och det är ingen vacker väg och tenderar att snudda vid andra förenklingar kring ursprung och ras.

Nu undrar du förstås hur det gick med armen som jag hoppades få se försvinna in i ett stort djur? Tyvärr måste jag göra dig besviken. Dagens visuella upplevelse fick bli en sövd hingst med alla fyra i luften och och kulorna frilagda som bouleklot. Min gissning är att kulorna vägde mer än hjärnan.