Ett företag med stark dödslängtan har hört av sig. Jag kan inte tolka det på något annat sätt när de på allvar vill betala mig för att skriva om dem PÅ BLOGGEN. De har inte fattat att när jag jobbar så skrider en välklädd (nåja), verserad, rutinerad och charmerande yrkesman fram. När jag bloggar så släpper jag ut en figur som annars sitter i tvångströja och tuggar fradga om dagarna.

Men, om det är honom de vill ha - enjoy!

Företaget som hört av sig heter upnorthmediagroup.com och arbetar med den absolut lägsta formen av marknadsföring. Den när man köper bloggare eller journalister som sen ”av en händelse” råkar nämna en produkt i helt okritiska ordalag. Det här förekommer överallt numera. Lyssna lite noga på morgonprogrammen i kommersiell TV och radio så får du en bild av omfattningen. Men det kanske är priset man får betala när reklamtröttheten nått en nivå så att den är mätbar med geigermätare.

De erbjöd mig hissnande 700:- för att nämna ett blogginlägg på en pokersajt på ett så naturligt sätt det gick. Först föreslog jag progressivt att jag kunde skriva länken i avföring på toan på psykakuten. Eller i blod och säd från en get på Silverbibeln. Jag var till och med villig att sänka mitt gage eftersom målgruppen då snävades in en smula. De svarade att de helst såg en traditionell länk på min blogg. Så jag la lydigt in en länk från sajten där en kille skriver om en pokertävling i Las Vegas.

Allt du läst ovan ingick i mitt ursprungliga inlägg. Upnorthmediagroup.com svarade att det inte gick igenom granskningen, eftersom jag inte var tillräckligt tydlig i min referens till blogginlägget på pokersajten. Jag hade förstås tänkt publicera oavsett vad, eftersom jag vill sätta ljuset på en bortglömd princip. Nämligen att människor har rätt att få veta vad som är reklam och vad som är redaktionellt. Annars är det manipulation man sysslar med och det kanske inte är lika tjusigt att skriva på visitkortet? 

Jag kanske inte är 700:- rikare. Men jag luktar i alla fall inte torsk.