TEMPELMAN

View Original

Den fula gubben i skogen.

En av de där monumentala vintrarna för flera år sedan, när snödjupet låg runt 50 cm och termometern visade under 20 grader, var jag ute med vår hund några dagar före jul. I skogen stötte jag ihop med en äldre man med två hundar. Vi släppte dem och gjorde sällskap en bit. Efter det vanliga pratet där man låtsas vara intresserad av varandras hundar, frågar om ras och ålder mm, så gled jag lika andefattigt in på vädret. Hur mycket snö vi fått och vilken ihållande kyla vi haft. Gubben nickade, stannade upp och kisade lite mot mig.

-Ja, vi får väl se om det blir något spruta vitt i år?

Jag tittade forskande på honom och log lite frågande till svar. Gubben nickade som om han funderat länge på saken, sen började han gå igen. Jag följde efter, men min hjärna brummade på högvarv, som en kompressor i ett kylskåp. Spruta vitt, vad fan menade han med det? Jag försökte hitta en förklaring som inte handlade om det jag trodde att det handlade om. Det var väl inte möjligt att en vilt främmande gubbe pratade om sitt sexliv med en okänd man i skogen? Det måste syfta på hans snöslunga, den sprutar ju snö. Eller kunde det handla om sprit? Det har man ju hört någon gång att gubbar ska ta sig en ”klar” och kanske även en ”vit”.  Eller har man det?

Vi nådde en glänta i skogen och gubben stannade upp igen och ropade in sina hundar. Jag stirrade på honom och kände mig plötsligt lite orolig för om han menat att han skulle spruta vitt på mig? Det var inte otänkbart, han kanske var homosexuell och kommit ut sent i livet? Därav den lite trubbiga raggningsrepliken, tänkte jag. Sen undrade jag vad det var hos mig som utstrålade att jag ville bli nedsprutad av en vilt främmande gubbe ute i skogen. Tänkte han att hundarna skulle titta på, var en annan tanke som flög genom mitt huvud? Och ville han verkligen hala ut sitt organ i 20 minusgrader? Jag gjorde en mental anteckning att fråga min fru och mina barn senare om jag utstrålade någon form av underkastelse som jag borde jobba bort.

-Ja, God Jul, sa jag och kopplade min hund och indikerade att jag skulle åt ett annat håll.

-God Jul. Nu får man se om man får spruta något vitt för frugan i år, svarar gubben. 

Två gånger sa han det. Och nu fanns en fru med i bilden också. Jag stod helt stum och flackade med blicken mellan gubben och de snötyngda barrträden. Ville han att jag skulle följa med hem till hans fru och titta på? Var det någon sorts gubbswinger jag stött på?

-Ja, svarade jag uttryckslöst och gick sen snabbt därifrån. 

Hela vägen hem försökte jag hitta förklaringar till det som hänt. Att han inte alls sagt det jag trodde. Att jag jag missuppfattat, hört fel eller medvetet uppfattat det fel för att få en bra historia att återberätta. Men till slut insåg jag att det som hänt, hade hänt. Att det jag hade hört, hade sagts. Och såhär i efterhand kanske händelsen inte var så märkvärdig trots allt. Det är väl bara att det så sällan händer oss män.