Jag har vid några tillfällen hävdat att jag gjort ett DNA-test och sen skrivit lite om det för att roa min läsekrets. Att jag ljugit tycker jag är ett för starkt ord, jag föredrar att se det som att jag skapat berättelser som gett intressanta perspektiv på arv och miljö. Autofiktion kallas det för när stora författare ägnar sig åt det, trams kallas det för när jag gör det.

Nåja, inspirerad av mig själv beslöt jag i alla fall att genomföra ett DNA-test i november. Girigt slickade jag på två tops och postade de små behållarna till USA. Antagligen bidrog jag till att en halv stat inte fick sina corona-test i tid, eftersom min arvsmassa kom emellan och klassades som mer lönsam att hantera. Efter 6 veckor fanns mitt resultat tillgängligt på den släktforskningssajt som jag är medlem i. Det visade sig att jag var 83,7% Skandinav. 7,6% balt. 5,9% ashkenazi-jude och slutligen 2,8% italienare. Det sista överraskade mig mest, eftersom farfar var från Italien. Samtidigt blev jag lite orolig och bestämde mig därför för att ringa upp den nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen, för att få lite klarhet.

Mannen som svarar har munnen full av någon sorts kex, vilket gör att det startar lite trevande.

-Är det Mariekex? undrar jag medkännande. De kan ju eliminera all saliv i munnen på en sekund.

-Nej, de här är hemmagjorda av min mamma, svarar mannen till slut när han druckit en stor klunk saft.

-Jo, det är så att jag gjort ett DNA-test, som visar att jag inte är rakt igenom Skandinavisk. Jag är delvis jude också. 

Mannen hostar till i andra änden och tvingas avsluta en film som han tittar på. Jag har redan uppfattat ledmotivet till Bamse i bakgrunden.

-Fy fan, det är ju sjukt dåliga nyheter.

-Det var det jag undrade lite över. Hur mycket jude får man vara för att ligga inom gränsen?

-Gränsen? svarar mannen med någonting sökande i rösten.

-Ja, om ni tar makten, är jag i riskzonen då? Det vore ju bra att veta, tänker jag.

-Du är mest Skandinav sa du…?

-Jo, så är det ju, men inga har väl ägnat lika mycket tid åt att diskutera det här som ni, tänker jag mig? När är man inte renrasig längre, enligt er?

-Hur många procent jude var du?

-5,9% tydligen.

-Som starköl?

-Jag antar att det finns starköl på 5,9%, så ja.

-Men du är inte troende?

-Det är nog ingen genetisk egenskap om du frågar mig.

-Nej, djävla dåligt att man inte kan få ut det.

Jag höll med, eftersom jag inte orkade gå in i den diskussionen. I bakgrunden hör jag hur mannen knappar på en datorn och söker efter svar som inte existerar.

-Fan, det är krångliga grejer det det här, säger mannen och kliar sitt renrakade huvud ljudligt. 

-Ja, eller hur? Jag är dessutom 2,8% italienare, trots att min farfar var 100% italienare.

-Som lättöl? sa mannen.

-Ja, precis.

-Det är inte så mycket, konstaterar mannen sakligt.

-Nej, men tydligen är det så att både spermier och ägg kan laddas med olika mängd av arvsanlag från föräldrar och ge den här typen av resultat. Så man kan inte lita alls på DNA-resultat i det avseendet.

-Jaha, det här är ju skitkassa nyheter för oss, suckar mannen lite uppgiven.

-Ja, jag fattar att det blir enormt bökigt för er, sa jag medkännande. För ni vill ju inte framstå som slarviga och börja slakta befolkningen urskiljningslöst? Det är ju inte ett vinnande vallöfte direkt, om jag säger så.

Det blir tyst i andra änden. Jag tycker mig höra att han gråter.

-Om det är någon tröst så är vi alla rent genetiskt homo sapiens, det finns inga andra raser på jorden.

-Jaha? säger han högt och upprört. Det är ju ingen tröst alls. Vi måste nog snacka ihop oss om det här. 

-Ok, men jag är utom fara tills vidare? undrar jag.

-Det låter ju inte som att du blir den förste vi avrättar i alla fall, avslutar han och drar ner nässnoret i svalget och sväljer.

-Jamen vad bra att jag ringde då. Man blev ju lite oroad där ett tag, säger jag och skrattar sådär nervöst som bara jag kan.