Jag hade lite tråkigt under julhelgen och bestämde mig för att börja att brevväxla med Arbogakvinnan. Hon har tydligen inte tillgång till dator i fängelset. De säger att hon stalkat folk på nätet och hotat dem till livet, vilket jag har mycket svårt att tänka mig. Jag har inte skickat fysiska brev sedan jag var tonåring, så jag köpte sånt där amerikanskt, lövtunt brevpapper som är lite lätt vaxat. Framtaget för att väga så lite som möjligt för portots skull. Nästan som toapapper slog det mig när jag började skriva, vilket ledde till associationer kring hur illa det skulle kunna sluta om man faktiskt använde det som toapapper. Så jag tvingades ta en paus, tvätta händerna och skingra tankarna innan jag kunde fortsätta.  

Sen började jag formulera ett brev där jag uttryckte min sympati för hennes situation och hur jag såg henne mer som ett offer än som en gärningsman. Hennes föräldrar var antagligen väldigt hemska människor som motarbetat henne sedan trotsåldern. Och förlusten av sin exman måste ha varit ett hårt slag för henne. I rätten försökte de binda henne till det dödsfallet också, utan att lyckas. Jag skrev att OM det var så att hon dränkte honom med Loka Citron och sen dumpade kroppen i Hjälmaren, så hade hon säkert väldigt goda skäl till det. Det kan stanna mellan oss, det kan bli vår lilla hemlighet skrev jag och avslutade med en handritad smiley.

Sen fick jag till ett fint litet feministiskt perspektiv, där jag framförde att hon var missförstådd och att det är så typiskt för den tid vi lever i. Hur starka, karismatiska kvinnor framställs som känslokalla stereotyper. Min absolut övertygelse var att om hon hade levt tillsammans med mig så hade hennes liv sett helt annorlunda ut. Jag hade förstått och accepterat henne. Mitt råd var också att hon måste undvika att hamna i tankemönster där hon anklagar sig själv för det hon dömts för, men som andra egentligen borde ta ansvar för. I min trygga famn och omvårdnad hade hon aldrig hamnat i trassliga situationer från början. Jag avslutade brevet genom att stänka på lite Old Spice after shave och klistra en tuss könshår med tejp i ena hörnet där jag också önskade God Jul. Jag blev glad av att posta det. Och jag tror hon blev glad också. Omtanke kostar ju så lite. Speciellt när brevpappret är så här lövtunt.