En grupp miljöaktivister ber om min hjälp. Efter att ha vandaliserat konstverk med sprayfärg, kastat tårtor på politiker, stormat live-sändningar på tv, klistrat fast sig på vägbanor i city och på motorvägar, känner de sig lite uppgivna. Vi möts i en källarlokal i Gubbängen dit jag kommer i Elvis sista scenkläder från Las Vegas. Jag fyndade dem på ebay och kände att det här kanske var min första chans att få använda dem. Capen vilar elegant på mina axlar, men sparkdräkten i paljetter är åtskilliga nummer för stor och sladdrar som ett hudlager efter en omfattande fettsugning. Det är oklart om tystnaden i rummet handlar om blygsel från deras sida eller en andlös beundran.

-Vilka demokratiska vägar har ni testat? undrar jag och grenslar en stol åt fel håll. Han som verkar vara ledaren för gruppen harklar sig lite.

-Alla. Namninsamlingar, demonstrationer, åtala staten på olika nivåer, skriva debattartiklar och delta i debatter. Ingenting biter.

-Ni inser vad det betyder va? säger jag och tar av mig de rökfärgade solglasögonen. Ingen svarar mig.

-Att ni inte representerar majoriteten av folket.

Ett missnöjt mummel hörs i lokalen och en kvinna höjer rösten.

-Men det är för att folk är blinda och döva. De har inte inte fattat allvaret.

-Kanske. Men de kan också tycka att ni inte har lösningarna på problemen?

-Om ingen engagerar sig sker aldrig någon förändring, säger en ung kille irriterat.

-Så en stark övertygelse trumfar demokratiska regler?

-Civil olydnad är ibland nödvändig för att få politiker att agera.

-Ok. Har ni övervägt att skjuta någon?

-Skjuta? Är du inte klok?

-Jag vill bara försöka begripa var de yttre gränserna går för er.

-Nej, vi tänker inte skjuta någon.

-Kidnappa en makthavare och posta en avskuren kroppsdel till media?

-Nej, fan vad otäck du är, vi sysslar inte med våld.

-Ok, såhär då. Uppe på Fulufjället i Dalarna står världens äldsta träd.

-Old Tjiko?

-Exakt! Det är 9550 år gammalt och stått där sedan istiden. Det har sett mammutar, sabeltandade katter och de första människorna som beträdde på svensk mark.

-Men vad har det med saken att göra?

-Såga ner det!

Alla titta förstummat på mig samtidigt som jag reser mig upp i min sladdriga dräkt och låtsas hålla i en motorsåg samtidigt som jag härmar motorljudet.

-Fäll skiten bara.

-Men det går ju emot allt vi står för, säger en ung man och reser sig upprört. Vi kan ju inte döda ett träd.

-Det är ju det som gör det så starkt. Världen håller på att gå under så ni ger bara dödshjälp till ett gammalt träd. Old Tjiko ska inte behöva stå och titta på när mänskligheten förgör sig själv och allt runtomkring sig. Old Tjiko ska få gå med lite värdighet i behåll. Kanske gör ni upp en eld av veden och står i ring runt och sjunger en sång. Här ställer jag mig bredbent med ett ben på stolen och brister ut i sång för allt vad jag är värd.

-We can’t go on together, with suspicious minds. And we can't build our dreams on suspicious minds.

På vägen hem från mötet känner jag mig upprymd och nöjd med min insats. Det känns som om jag äntligen fyllt ut mina scenkläder.