Efter att ha sett en dokumentär om laxodling tappade jag all lust att äta lax. Det är väl typiskt. Jag hade gått på myten att odlad fisk kunde vara framtidens mat och sen visar det sig att den också är industriell, skitig, cynisk och miljöförstörande. Laxen kanske inte har en hjärna som gör den till en intellektuell gigant, men den känner stress och smärta. Den dödas, rensas och köttet färgas rosa för att se mer aptitligt ut på finlandsbåtens buffé, där hälften inte ens äts upp utan kastat i soporna.

Det ska sägas att jag också sett och läst en hel del om fågeluppfödning och köttindustrin, vilket fått mig att avhålla mig från fågel och rött kött. Det varar som regel i någon vecka, sen sitter jag där med hamburgare, lammlägg och kycklinggryta som vanligt. Så högstående är jag alltså. Det är bedrövligt, vi måste verkligen hitta ny, hållbar mat. Speciellt mat som saknar hjärna. Svamp, grönsaker och alger. Räkor och skaldjur känner tydligen smärta när man kokar dem, så där får vi hitta på andra sätt att döda dem. Som Stalin kanske? Man bjuder hem dem under trevliga former och när de minst anar det så skjuter man dem i bakhuvudet.

Insekter pratas det mycket om som tänkbar kost. Den avenyn tvärdog tyvärr häromdagen när brittiska forskare kartlagt fruktflugans hjärna. 130.000 celler och 50 miljoner kopplingar gör att den kan gå, flyga och till och med sjunga kärlekssånger för tänkbara partners. Så den enda hållbara kost jag kan se framför mig framöver, är människokött. Arten har visserligen miljoner fler hjärnceller än fruktflugan, men kvantitet verkar inte vara något bra kvalitetsbegrepp här. Människosläktet består huvudsakligen av idioter och smaken ska vara överraskande god. Som kyckling säger de som vet.

En genomsnittlig man består av 33 kilo muskler och en kvinna 21 kilo muskler. Sen finns det ju en hel del inälvor som inte heller ska underskattas som mat. Så låt oss stanna vid 35 kilo ätbart manskött och 23 kilo kvinnokött. Samtidigt vill vi inte överskrida de nya reglerna om 350 gram rött kött i veckan. Det innebär 18,2 kilo på ett år, vilket då betyder att vi skulle klara oss med ca en halv slaktad manskropp eller en hel kvinnokropp. Det borde rymmas i de flesta svenska frysar.

Jag tror också att människoköttets ursprung kommer att bli viktig faktor. Levern efter en frikyrkopastor som aldrig druckit alkohol. Filén från en konståkerska i sitt livs form. Så det som kvarstår är frågan hur vi väljer ut människorna som ska bli till mat åt oss andra. Kanske kan dödsstraffet återinföras och förse oss med mat i all oändlighet. Kotlett från en lustmördare, någon? Annars kanske vi kan förlita oss på krig eller att dårarna i trafiken löser det åt oss? Alla dessa tragiska dödsfall kan plötsligt få ny mening och skänka glädje åt alla. Ja, nu börjar det likna något. Jag ser alla nya, färgglada kokböcker framför mig med hållbar mat och spännande recept: NYTTIGA IDIOTER, LIVETS EFTERRÄTT och DEN NYA HUSMANSKOSTEN. Jag ser också en övertatuerad servitör på söder som fortsätter att gå ner på huk och förtroligt fråga mig vilken sorts mat jag tycker om.

-Jag tycker om velodromcyklister i 30-årsåldern som råkat köra av vägen på en semestercykling i Zermatt. Gärna med en svampsås till!