Hästens språk.
anders tempelman
Ikväll satt jag och tittade på ett fascinerande program om chimpanser och vad som skiljer människan från apor. Efter ett långt yrkesliv i reklambranschen visste jag på förhand att skillnaderna är skakande små. Apor använder till exempel inte powerpoint och pratar osammanhängande om TRP och bruset i medielandskapet. Men programmet tog också upp språkfrågan, en fråga som berör mig på djupet av min grunda själ. Jag har själv praktiserat en del empirisk forskning när det gäller djurs lingvistiska förmåga. På en resa till franska alperna för många år sedan ingick en färd på ett lömskt och vedertaget obegåvat djur – hästen. Någon har sagt att det djuret är mer lämpat som smörgåspålägg än som sällskap. Jag tvingas i alla fall att rida i skogsterräng på djuret när det helt utan förvarning börjar gallopera. Jag studsar omkring i sadeln och inser att även om jag överlever den här helvetesfärden kommer jag inte att kunna skaffa några fler barn. Jag drar i tömmarna tills jag har ögonkontakt med hästen och skriker för full hals. ”Arrêt!!” Tala om sinnesnärvaro och respekt. Jag skriker ett kommando på hästens modersmål. Jag vet tyvärr inte om avsaknaden av lydnad beror på sedvanlig fransk arrogans, mitt uttal kanske inte var helt korrekt, eller om man helt enkelt inte kan förvänta sig respons av ett pålägg.
Anders Tempelman