Kultursnobbens sista utpost.
anders tempelman
Min bok har knappt lämnat tryckpressarna när min förläggare glatt berättar att det ska göras en talbok av den.
-Det är fantastiskt, Storytel är störst i landet på talböcker och….
-Absolut inte, avbryter jag henne och kastar min Fedorahatt rakt in i förlagets kontorslandskap.
-Varför inte? Ju fler platser du finns på desto bättre är det, försöker min förläggare samtidigt som jag tänder min sjöskumspipa.
-Vi röker inte här, säger en pipig röst dold bakom en datorskärm.
-Det är möjligt, men det gör jag, svarar jag och blåser en plym av grå rök mot rösten.
-Det är ju enormt smickrande, varför är du negativ till det, undrar min förläggare.
-Förr i tiden var talböcker för blinda människor, vilket var helt i sin ordning. Numera är det ju för människor som inte orkar eller är kapabla att ta till sig litteratur i sin ursprungsform. Eller så är de rastlösa och vill maximera sina hopplösa liv genom att lyssna på något samtidigt som de gör rent golvbrunnen i duschen. Jag vill inte förminskas till en distraktion för idioter.
Min förläggare försöker bryta in, men jag har precis fått upp ångan.
-Dessutom anser jag att talböcker förflackar författarens egen röst. Att filtreras genom en svensk skådespelare som till vardags antingen spelar kommisarie i en hopplös svensk deckare eller står och spelar över på Dramaten - över min döda kropp!
-Men de vill ju att…..
-Jag vill inte diskutera det här mer, avbryter jag. Min integritet är viktigare än allt annat. När jag för en gångs skull ger ut något helt fritt från kommersiella intressen vill jag inte besudla det med att någon förvandlar det till platt radioteater, säger jag och gör en svepande rörelse med pipan så att hela kontorslandskapet fylls med rök.
-Så att de uttryckligen bett att du läser in boken själv spelar ingen roll? säger min förläggare försåtligt samtidigt som brandlarmet går igång. Folk reser sig och rusar tumultartat mot nödutgångarna. Till slut står jag ensam kvar i det öronbedövande larmet. Jag funderar på om jag föredrar att brinna inne, hellre än att erkänna att jag kanske varit kategorisk och uppfört mig lite dumt?
För bilresor och meningslösa skogspromenader:
https://www.storytel.se/books/510719-Vi-goer-ingen-stor-sak-av-det-haer-Samlade-absurda-betraktelser
För litteraturälskare: