Tiggare som är ekonomiskt oberoende.

Du vet att någonting är seriöst fel i landet när barn från Djursholm ringer på din ytterdörr för att sälja saker.

-Hela idén med att vara född med pengar, är att det är dina egna föräldrar som ska terroriseras och ge dig allt du pekar på. Inte din granne, säger jag irriterat.

-Det är viktigt att lära sig värdet av pengar och arbete, säger en 12-årig kille i tweedkostym och håller stelt fram en låda med sina produkter.

-Jesus, är det vad de försöker inbilla dig att du håller på med? svarar jag och tittar skeptiskt ner i hans papplåda. Jag vet precis hur det fungerar, fortsätter jag. Idrottsklubben köper in en container med salami, antagligen från ett polskt slakteri, där de inte är så nogräknade med djurrätt och bäst-före-datum.

-Det här är strumpor och kalsonger…

 -Och sen ringer barnen på hos vilt främmande människor och håller fram en cylinder av kött i ansiktshöjd. Det kan inte bara vara jag som får en ocean av obehagliga associationer av den bilden?

Pojken tittar frågande på mig, vilket får mig att känna mig lite ensam med mina inre bilder, men jag matar på ändå.

-Ni skickas ut helt utan kompetens inom försäljning och tiggeri, för klubben är väldigt medveten om att det till slut är era föräldrar som kommer att bli sittande med en årsförbrukning av seg salami i vinkällaren. 

-De här plaggen är gjorda i bambu….,försöker pojken bryta in.

-Eventuellt bjuder dina föräldrar på salamin när de har gäster, vilket leder till att flera i släkten drabbas av galna ko-sjukan, men det är lite av en spekulation från min sida.

-Vi ska på skolresa till St Moritz och åka skidor, säger pojken plötsligt rakt ut i luften och blinkar lite nervöst.

-Äh. De flesta av er orkar ju inte ens gå runt kvarteret. Din pappa sitter säkert i sin Land Rover runt hörnet och väntar på dig?

-Eh, nej och han har inte en Land…

-Jag hade haft större respekt för dig om du sagt att du ville finansiera ditt drogmissbruk genom att sälja smörja till godtrogna idioter. 

-Men jag knarkar inte, säger pojken upprört.

-Det är en tidsfråga. Inga knarkar mer än barn i Danderyd. Ingen vet riktigt varför, utom jag. Ni har föräldrar som skiter i er. En gång i tiden var ni gulliga accessoarer som kunde skötas av nannys och fotas för att dominera med på sociala media. Nu är du varken gullig eller intressant. Alla väntar på att du ska växa upp och komma in på Handels, då blir du värd lite uppmärksamhet igen. 

-Om jag erbjuder dig tre produkter till priset av två då? frågar pojken uppgivet.

-Taget, svarar jag och väljer tre par kalsonger i en storlek som jag aldrig kommer att rymmas i. Men jag känner glädje över att jag än en gång, helt gratis, bjudit nästa generation på avgörande livsinsikter. Kanske inte uppskattade idag, men visdom som kommer att hinna ikapp honom.

För ingen glömmer en bra lärare.