Det svåra samtalet.
anders tempelman
Ditt barn har nått en ålder när det är dags för det där samtalet som är så svårt att ta. För hur förklarar du för barn att alla vuxna inte är snälla utan att skrämma skiten ur dem?
-Du vet att du aldrig får ta emot godis från främmande farbröder?
-Chips då?
-Nej.
-Ostbågar?
-Ok, lyssna noga nu. Du får inte ta emot någonting från människor som du inte känner.
-En gång fick jag en medalj av domaren efter en fotbollsmatch vi vann.
-Det är ok. Då är det massor av andra människor där också.
-Jaha?
-Och du får aldrig kliva in i en främmande bil.
-Kinesiska bilar?
-Inte det heller. Men jag menar bilar som körs av någon som du inte känner.
-Men jag får åka med dig?
-Självklart.
-Men om du inte kör då?
-Då åker du inte med.
-Även om det är mamma?
-Jamen vad fan, du känner väl din egen mamma? Förlåt. Det jag menar är att du aldrig ska hoppa in i bilar med främmande människor.
-En gång åkte jag hem med Jonathan efter skolan. Hans mamma körde.
-Henne känner du ju.
-Jonathans farmor var också med.
-Ja, men Jonathans mamma var ju med så…
-Jag satt i baksätet med farmorn och hon bjöd mig på godis. Jag tror jag åt några bitar.
-Det gör inget älskling.
-Hon sa att jag var söt.
-Såklart. Jag tror vi kan glömma Jonathans farmor, det är inte gamla tanter vi behöver oroa oss för.
-Sen viskade hon om jag sett en gammal kvinna naken någon gång.