Skumma matvanor.

Idag lagade jag en pasta med köttfärssås baserad på Quorn. Min ena dotter är allergisk mot vete och mjölkprotein och har nu också börjat undvika kött. Min andra dotter är bara allergisk mot pollen, men äter av hävd ingenting som kan vara nyttigt, frånsett just kött. Så numera botaniserar jag friskt i butikshyllor som jag tidigare skytt som pesten. ”Mupphyllan” har jag lite dömande kallat de här avdelningarna för. Hela familjen äter numera pasta gjord på majsmjöl och soyaprodukterna har tagit över helt. Ibland byts även kött mot just Quorn. Alla gillar det, men ingen vet egentligen vad det är. Svamp ryktas det. Jag kryddar i alla fall som en idiot för att det hela ska smaka något och inte upplevas som utfyllandsmaterial i munnen. Sen läste jag i en bok häromdagen att forskarvärlden har svårt att definiera svamp som antingen växt eller djur. Det är en flytande gräns, säger de. Jag upplever att min hund stundvis glider intellektuellt från djurriket till växtriket, men det kanske är en annan sak. Om den här informationen når mina döttrar vet jag faktiskt inte vad vi ska äta framöver. Jag har börjat proväta byggmaterial i hopp om att hitta en kost som inte är så svävande i sin tillhörighet. Glasull och gipsskivor är inte helt hopplösa som kost, förutsatt att man är generös med persilja och dricker sejdlar med starksprit samtidigt. Jag har också börjat fundera över vad fotsvamp egentligen är. Vad vill man helst ha mellan tårna? En växt eller ett djur.

Anders Tempelman