Diskriminering.

Igår hörde jag på P1 hur de pushade för ett konsumentprogram som skulle ta upp diskriminering. De berättade vilka perspektiv de tänkte ta upp jag konstaterade att de inte tänkte ägna en enda minut åt oss som är snubblande nära 2 meter långa. Vi som tvingas stå krökta som Georgiska kärringar vid diskbänkar och bankomater av standardhöjd. Vi som bär ärr efter flygplansstolarnas vassa kanter på våra spröda knän. Vi som får ett stålrör i ansiktet när vi flanerar mellan stånden på Hötorget. Vi som tvingas blicka ner i mjälliga hårbottnar på tunnelbanan. Vi som går omkring med byxor i fel längd, för korta skjortärmar och sover med fötterna utanför sängänden. Vi som alltid har en känsla av att folk tittar oss rakt up i näsborrarna och ser vårt innersta. Vart är public service på väg?

Anders Tempelman