Ingen information alls, när du behöver den som mest.

Det finns ett helt nytt grepp inom produktdesign som skapar väldigt starka känslor till sina varumärken. Man eliminerar helt enkelt den fakta som kunden söker i just det avgörande ögonblicket. Koktid på pasta till exempel. Vattnet kokar, du lägger ner pastan och söker efter den enda information du behöver just nu – koktiden. Ögonen far epileptiskt över förpackningens alla ytor på jakt efter en siffra eller möjligen två siffror med ett mellanslag emellan. Men nej, det står inte framtill på paketet, inte baktill där däremot alla ingredienser finns redovisade på fyra olika utrotningshotade språk. Först när pastan destillerats ned till en bränd kräm i botten av kastrullen, ser du texten. Sex punkter stor, väl dold bakom en usel illustration av ett durumvete. Målarfärg är ett annat exempel. Du har målat klart och överväger att lägga penseln i en plastpåse eller i ett miljövänligt lösningsmedel, beroende på torktiden. Den informationen är omöjligt att hitta och du vet inte när färgen är övermålningsbar igen. Du söker utmed burkens alla ytor och inhalerar omedvetet så mycket starka ångor att du förlorar medvetandet. Barnen hittar dig utslagen med en trasa i munnen och en flaska thinner bredvid. Det ser inte bra ut. Eller när man bjuder hem en vän på middag som är aggressiv nötallergiker och råkar bjuda på pesto. Hans adrelanin- eller antihistaminsprutor har ingen text som tydligt anger var nålen ska in. Så det slutar med att du sitter på hans bröst och hamrar in en spruta i hjärtat på honom och den andra i höger bröstvårta. Han överlever, men sms’ar inget tack dagen efter.
Är det bara jag som har de här problemen?

Anders Tempelman