Fiskehistoria.

Hem&Skola har ringt igen. De har gjort det under flera års tid med en regelbundenhet som till och med skulle imponera på Tredje Riket.
-Hej Anders. Ove Zetterberg här, från Hem&Skola.
Så inleder han telefonsamtalet och jag får för ett kort ögonblick en bild framför mig. En mjällig man i en illasittande kofta, pipdoftande och ett par tofflor som systematiskt gröpts ur av låga fotvalv och kraftiga svettningar. Han säger att han ringer mig i ett viktigt ärende, men jag vet bättre.
-Det handlar om våra barn, Anders. Vad är viktigare än våra barn, Anders?
Genom att använda mitt namn flera gånger röjer han sig som vanligt. Den jag pratar med är en plufsig säljare i ett nedgånget källarkontor med lysrör i taket och enbart en telefon och en kopp varm blåbärsdryck framför sig.
-Jag vet inte, pengar kanske? undrar jag lite försynt.
-Eh.....det jag vill prata med dig om är rökningen, Anders. Den sjunker i åldrarna. Många börjar redan i 12-års åldern, Anders.
-Dyr hobby, säger jag och minns när jag fick abborrar på kastspö som barn och slängde i dem med kroken kvar, så att jag kunde hala in dem en gång till.
-....ja, det är möjligt.....men vi måste hjälpa barnen Anders. Vi har tagit fram ett arbetsmaterial för skolan där lärarna kan........
Jag ser 14 sladdriga OH-bilder framför mig och en skäggig farbror som står och kisar i motljus inför en likgiltig mellanstadieklass. Jag kastar ut abborren igen och väntar tills nästan hela rullen är utmatad, sen matar jag in honom igen och säger samma sak som förra året.

Anders Tempelman