Hönskanonen och smaken på mat.
anders tempelman
Jag oroar mig för maten ibland. Äggen smakar fisk och det är tydligen för att de ger fiskpulver till hönorna. Även fisken smakar fågel ibland och det bekymrar mig ännu mer av någon anledning. Jag minns hur någon berättade om hönskanonen för mig. Det är en maskin de använder när de ska testa nya jetmotorer. Man slungar höns i mycket hög hastighet rak in i jetmotorn och ser vad som händer. (Vad som händer fågel har de nog rätt klart för sig.) Jag fattar att det kan vara bra att veta om en flygplansmotor klarar av en havsörn eller en formation av Canadagäss. Kondor också, om man bor på de breddgraderna? Men kan det vara så att alla flygplan rensar luftrummet på fåglar och sprider en finmald, lättrostad fågelmüsli över våra hav? Det skulle förklara en hel del av de här smakavvikelserna på fisk tycker jag. En gång åt jag en flundra som smakade Berguv, det skrämde mig enormt eftersom Berguven är en fredad fågel.
Yoghurten oroar mig också. Alla dessa färgglada förpackningar med härliga bilder på bär och frukt jag aldrig sett eller hört talas om. Och så att det innehåller 0% fett. Då ser åtminstone jag en gigantisk balja framför mig där det flyter runt ett gäng nötkreaturkadaver. De kokas i dagar tills de fått fram ett gelatin som kan grundlura både ögat och munnen att du äter en fräsch naturprodukt. Lägg sen till färgmedel, konserveringsmedel och smakämnen som har mer gemensamt med plutonium än frukt.
Så jag gladde mig enormt åt att hitta den här ärliga, uppfriskande måltidsdrycken härom dagen. Den ersätter kaffe latte och middag på en och samma gång. Ibland värmer jag den i mikron och kryper upp i en fönsternisch insvept i en stor kofta. Sen sitter jag där med bäge händerna runt min kopp med rykande blod och blickar drömmande upp mot skyn. Där fiskfoder en gång cirklade fritt.