Slutsnippat.

Så jag sitter och fikar på Wayne’s med ett stort antal tjejer. Vi pratar om Japan, Libyen och svenska Gripenplan tills någon räddar allt och byter samtalsämne. Hon berättar om sin 3-åriga dotter och den högaktuella frågan hur de ska referera till hennes underliv på ett naturligt sätt. Är det snippan, blomman eller muffen som gäller?

Samtalet får en härlig glöd när en av tjejerna absolut förordar ordet slida, som hon menar är helt värdeneutralt och ingen löjlig omskrivning. Det uppstår en väldig oenighet där genusperspektiv och semiotik flyger genom luften. Jag sitter mest och lyssnar med min björnpälsmössa lite på sned. Det skrattas åt att framstjärt kanske kan få en renässans och då erkänner en av tjejerna att de säger just det, vilket leder till ännu större skrattsalvor.

Då vänder sig någon mot mig och undrar vad vi hade för ord, när mina tjejer var små. Jag ler lite blygt och säger att jag inte minns. Att det var så länge sedan.

-Det är klart att du minns, manar de mig. De tittar förväntansfullt på mig när jag fruktansvärt långsamt dricker en slurk av mitt sibiriska örtte. Som Gandhi drack, tänker jag, utan att veta vad jag fått det ifrån. Tystnaden är fullkomlig när jag försiktigt baddar min mun med servetten och samlar mig.

-Bibbi. Så kallade vi den.

Alla tittar stumt på mig. Några har munnen lite på glänt, man kan skymta en bullbit i en av dem. Jag gestikulerar lite ut i luften och liksom småropar med ljus röst mot några imaginära barn.

-Glöm inte att tvätta Bibbi när ni badar flickor!

Sen lyfter jag på björnpälsmössan och bockar åt sällskapet som liksom stelnat som stearin. Jag skrider ut i snöfallet och känner en kall vind äntra mitt ena skotskrutiga byxben i gabardin för att sen fortplanta sig uppåt och kyla ner Bobbo på ett tråkigt sätt.