Återfallet.
anders tempelman
Mötena på AH (Anonyma Hundägare) har varit ett stort stöd för mig mot den värsta abstinensen. Ett helt år har gått utan hund och jag kan säga att jag känt mig stark och motiverad en längre tid. Så när jag mötte tre Jack Russelvalpar under en promenad i skogen i helgen, tittade jag osentimentalt på de små liven som krälade runt mina fötter. Jag använde en klassisk AH-teknik som går ut på att blockera undan emotioner genom att framkalla negativa och obehagliga hundminnen. Jag tänkte på hundbajs, fästingar som faller som blåbärsklasar, hundars andedräkt, hundar som juckar på små barn, hundar som äter bajs, doften av blöt hund, ouppfostrade hundar, hundar som bits, hundar som rymmer, hundar som släpper sig och hundar som inte begriper ett dugg. Sen föll jag ned på knä och grät av lycka och lät mig slickas systematiskt i ansiktet av alla tre. 3 timmar senare hade jag köpt korg, matskålar och en bur för flyg- och bilresor. Samt Signe, 12 veckor gammal.
”Jag heter Anders och jag är hundägare.”