På lövtunn is.
anders tempelman
Jag har under flera år häcklat kvinnor i min omgivning för att de låter sig duperas av kosmetikaindustrin.
-Det säger något om kvinnor när ni låter er luras av uppenbara kvacksalvare och villigt betalar kilopriset på guld för en verkningslös anti-rynk kräm. Att intelligenta och upplysta människor 2011 köper varor med en bevisföring som är lika trovärdig som Billy Butt, är oroväckande. Är det så konstigt att ni inte får lika lön för lika arbete? Kvinnokampen kanske skulle vara lite mer framgångsrik om ni uppvisade en smula skärpa och kritiskt tänkande istället för att helt hemfalla åt fåfänga och godtrogenhet....
Samtidigt som jag hämtar andan för att fullfölja min sansade utläggning inför min familj och 6 goda vänner, öppnar min fru hörnskåpet i köket. Det är till bredden fyllt med proteinpulver, vitaminpiller, spirulina, rosenrot, rysk rot, omega3, hajleverolja, ginseng, zink och grönt, vitt och rött te.
Sen stängs skåpluckan under tystnad samtidigt som jag tittar stumt ner i bordsskivan.
-Nej, nu ska det väl sitta med lite kaffe? väser jag och krälar ut ur rummet.