Sikhen i Portofino.
anders tempelman
Blodet vägrar att att sluta rinna ur såret mitt i fontanellen. (Läs föregående inlägg om skadetillfället.) Han skäms över tanken på att gå omkring med ett stort plåster mitt på huvudet, så han övertalar sin fru med en ostronkniv att linda gasbinda runt hela huvudet på honom. Han har surfat rätt på en sajt där de visar hur man åstadkommer den turbanliknande huvudbonad som Sikher i Indien bär.
Efter en timmes systematiskt lindande är hans turban fullkomlig och imponerande. Hon har till och med lyckats få till den framåtlutande, smurfliknande toppen av turbanen. Senare på kvällen går han utmed piazzan i Portofino och pratar högt och tydligt om att alla människorna man ser här har det gemensamt att de blivit rika nyligen och hastigt, därav frånvaron av smak och stil. Hans fru och hund väljer att gå bakom honom, långt bakom honom. När de fått bord på en av de mer populära restaurangerna i hamnen börjar han beställa på en usel imitation av indisk-engelsk dialekt. Han börjar samtidigt att vicka på huvudet från sida till sida oavbrutet, vilket uppenbarligen påverkar såret i huvudet negativt.
Mot slutet av kvällen har hela turbanen färgats röd av blod och ser plötsligt mer trovärdig ut än någonsin, med den lilla negativa effekten att den också blivit väldigt tung. Huvudet vobblar nu som om han har en turban av betong på sig och på restaurangen utgår de ifrån att han är full eller opasslig, så han slängs ut. Han står ensam på piazzan och ylar med ett anklagande pekfinger mot restaurangen. ”Ni dödade Jesus”. Sen faller han ihop av blodbristen och den välfyllda turbanen fungerar som den bästa skyddshjälm man kan önska sig. Hunden slickar i sig lite blod från turbanen samtidigt som frun ringer ambulansen.