Episoder på gymmet.
anders tempelman
När jag kommer in i bastun tror jag att det pågår en förlossning. Mellan två uppspärrade ben ser jag barnets fjuniga huvud och en liten spröd arm som lirkat sig ut. Det tar mig flera sekunder att begripa att det är en tjock kille som ligger på rygg med benen brett isär. När jag harklar mig, baxar han snabbt upp sig i sittande position och försöker se hotfull ut. Hans kropp är täckt med tatueringar, bland annat en pistol på halsen, tre tårar på kinden och en Hells Angels logotyp som kanske för 50 kilo sedan befann sig vid hjärttrakten.
Jag nickar mot hans smalben och berömmer tatueringen av vevstaken till en tvåtaktare. Han frågar intresserat om jag också är knutte. Jag svarar ärligt.
-Jag var det en gång i tiden. Jag hade en cykel utan växlar med änglastöd, rocketstyre, limpa och kartongbitar så att det skulle låta coolt när jag åkte runt. Jag ville också bli en sån där fläskig, otränad idiot när jag blev stor. Som köpte Pucko, Bamsetidningar och Mamba kondomer på macken och sen åkte runt, runt i stan helt utan mening eller mål tills vibrationerna fått arslet att somna. Men jag började plugga och arbeta istället för att sälja hembränt och knark till minderåriga. Jag valde bort friheten att få sitta med 20 andra förlorare i ett nerkylt garage och dricka sprit tills vi föll omkull. My-big-fucking-mistake.
Han har naturligtvis inte begripit ett ord vad jag sagt, utan flinar bara tandlöst och håller fram sin knutna näve mot mig. Jag slår min näve mot hans och öser på mer vatten på aggregatet.