Min människosyn.
anders tempelman
-Visst är du feminist, Anders?
-Jag är sprungen ur en kvinna, jag växte upp med tre kvinnor, jag är gift med en kvinna och jag har uppfostrat två kvinnor. Så svaret på frågan är förstås: Absolut inte.
Hon som frågade är en välkänd journalist som hoppades på min medverkan i en genusdebatt i Almedalen. Nu såg hon inte lika entusiastisk ut längre.
-Du skämtar?
-Verkligen inte. Efter ett helt liv omgiven av östrogen har jag vuxit upp helt utan manliga förebilder. Så nu prisar jag ögonblicken när jag får sitta tillsammans med andra män. Jag njuter av varje sekund och lyssnar andaktsfullt på det självbelåtna pladdret som bara syftar till att markera revir och position i rummet. För några hundra år sedan kissade män inomhus, nu sköter vi det genom att sitta med benen brett isär och slumpmässigt droppa begrepp som ”strategi, time to market, benchmark, högt upp i näringskedjan...” Ibland pratas det om kvinnor också, sexuella snedsteg och bristande engagemang för barn och hem legitimeras med analogier från djurriket. ”Lejonhannen har alltid flera honor. Det är helt naturligt för att säkra flockens tillväxt. Hos de flesta arter är det honorna som tar hand om avkomman och hannarna som står för jakten.”
-Jag hör ju att du är feminist.
-Nej, jag är mer demokratiskt lagd och hatar alla människor lika mycket.