En kunglig vision.
anders tempelman
Hovet ringde för några veckor sedan. Kungens 40 år på tronen skulle firas och de sökte desperat efter en idé som skulle kunna föreviga ögonblicket.
-Underhållningen på Skansen sist för Madeleine och Chris höll på att ta kål på både äktenskapet och monarkin, så Kungen bad mig ringa till dig, förklarade kvinnan från Hovet.
-Varför mig?
-Kungen känner till att det var du som lanserade Plopp som lite större stycksak.
-Ja, det var en av mina största utmaningar som yrkesman. Balansakten mellan att inte skrämma bort målgruppen med löständer och samtidigt locka sockerberoende snorungar.
-Kungen älskar Plopp och har därför stor respekt för dig.
Jag sa att jag skulle fundera lite och återkomma. Två dagar senare ringer jag upp henne.
-Jag tänker mig en hyllande dokumentär?
-Det låter bra.
-Två tänkbara vinklingar. En är ett porträtt av den store monarken, med hela batteriet av maktsymboler. Emotionell musik och bilder på Kungen i olika möten med potentater från hela världen i storslagna miljöer. Han har kronan, spiran, manteln och det där bouleklotet i guld i varenda scen.
-Riksäpplet?
-Whatever, hela klabbet, fullt pådrag, som en mäktig engelsk kostymfilm. Slutbilden blir när han står på taket till slottet och blickar ut över den glittrande Stockholmsnatten. Likt en superhjälte som med öm blick alltid vakar över sitt kungarike.
-Jag tror inte att Kungen skulle känna sig så bekväm i den rollen.
-Då har vi underifrånperspektivet. Kungen går klädd i scoutuniform genom hela programmet, det skapar sympatier och ger bilden av en naturälskande människa.
-Kungen hatar att ha på sig den.
-Det skulle han tänkt på innan han blev Hedersordförande.
-Ok, fortsätt.
-Han är en man av folket. Vi följer med när han handlar lågenergilampor på en byggvaruhandel, äter en kebab med en polare, köper en bag-in-box på bolaget och tar sen flakmoppen hem till Drottningholm där han går runt och dammsuger otroligt grundligt.
-Nej, det här....
-Sen klipper vi oväntat och dramatiskt till när han döper krigsfartyg och jaktplan.
-Fortfarande i scoutdräkt?
-Självklart. Vi förmedlar subtilt känslan av en överbefälhavare med militär pondus men samtidigt känslan av en liten pojkes härliga nyfikenhet.
-Jag är ledsen, men jag tror inte vi kan......
-Ok, man kan blanda koncepten också. Kungen står i scoutdräkt på slottets tak och sjunger Kungssången a capella, lite vemodigt men samtidigt enormt starkt och emotionellt. Sen backar kameran och vi gör ett helikopterlyft, Kungen blir mindre och mindre, men fler och fler röster sjunger plötsligt Kungssången. Vi flyger sen över Sveriges böljande landskap där människor lagt sina arbeten ifrån sig och står i givakt och sjunger som ett enda gigantiskt körslag.
-Nu fick jag gåshud, kvittrade kvinna från Hovet.
-Själv har jag rabarbersvaj.