Den splitternya ekonomin.

Som alla förhoppningsvis vet, så erbjuds bloggare regelmässigt pengar för att skriva om produkter och tjänster. Ibland har bloggaren någon sorts moralisk kompass och är tydlig med reklambudskapet gentemot sina läsare, men det är snarare ett undantag än en regel. 

Jag beundrar alla unga kvinnor som startat privata bloggar och som formligen krossat tidningsbranschen genom att skriva om mode på ett sätt som uppenbarligen känts mer angeläget än veckotidningarna. Men när de gör sig till okritiska redskap för annonsörer och lurar sin läsekrets så tycker jag att det är besvärande. 

Det är just den dolda agendan som stör mig, avsaknaden av ryggrad både från bloggarens sida och annonsören. Säga vad man vill om reklamfilm, annonser, banners och sponsoring etc, men det är tydligt och bygger på en ärlighet som alla kan begripa. Jag förstår tyvärr annonsörerna, i en tid av total reklamtrötthet så är det som en våt dröm att få ”redaktionell” exponering som upplevs som ett tips från en vän snarare än som reklam.

När jag själv får frågan om jag kan tänka mig att skriva om ett företag mot betalning på min blogg, så undrar jag om de läst mig? Vad är det i mina texter som får dem att tro att jag är villig att göra smygreklam för, som nu senast, GARAGEPORTAR? Så därför har jag nu börjat med ett nytt grepp. Jag skriver ett så raljant och misskrediterande blogginlägg om annonsören som bara jag kan, sen skickar jag det till företaget och frågar vad de är beredda att betala mig för att jag INTE ska publicera.

Jag möter på så vis deras försök till muta med en annan fin gammal kriminell metod. Utpressning.

Välkommen till den splitternya ekonomin.