Alla kan allt om ingenting.

Jag kliver upp till Fältbiologerna en dag, eftersom jag hört att den biologiska mångfalden bland insekter är hotad. Jag säger att lösningen är enkel, det är bara att ställa ut väldigt många burkar med honung i de svenska skogarna. Insekter är ju som knasiga i sötsaker, det vet ju alla. 

Några dagar senare spontanbesöker jag KTH och förklarar för landets främsta fysiker hur vi tämjer kärnenergin och får gratis el utan avfallsproblem eller härdsmältor. Jag drar bara de generella dragen, eftersom det kanske är roligt för dem att känna sig delaktiga och få lösa detaljerna som dyker upp efter hand. 

Hemma möter jag hantverkaren som renoverar mitt badrum, så jag klargör för honom hur han ska göra fuktspärren, eftersom jag sett det på tv en gång. Sen skriver jag sen en lång insändare och förklarar för landets samlade expertis hur de ska hantera Covid-19 epidemin. Jag är väl insatt eftersom jag sett ett youtubeklipp där en influencer, en stylist och DJ pratat om saken.

Veckan avslutas med att jag sitter och kör en facetime-AW med åtta vänner, när en av dem plötsligt säger att han har en så fantastiskt bra idé till en långfilm. Och eftersom jag jobbar med att skriva manus, vill han absolut berätta idén för mig. Jag sippar lite på min ölsejdel med Strohrom och Red Bull tills jag inte orkar vara tyst längre.

-Jag blir så djävla provocerad av människor som tror att alla andras jobb är så enkla. Att du bara kan sitta på dass och dagdrömma, få en impuls eller tanke och sen vara så självupptagen att du tror att den är unik och speciell. Vilken idiot som helst kan ju komma på idén att skriva en bok om omöjlig kärlek mellan två unga människor. Men därifrån till att faktiskt skriva Romeo&Julia är steget ganska långt. Vad har hänt med respekten för kompetens, erfarenhet och hantverksskicklighet? Det är ju vad allt kommer ner till i slutändan. Om du har en djävligt bra idé till en film så föreslår jag att du skriver den, sen kan vi prata.

Jag slår igen datorn, sveper det sista av i sejdeln och fnyser föraktfullt, i armvecket naturligtvis.