Bögkortet.
anders tempelman
Jag tillhör en generation som växte upp när militärtjänst var obligatoriskt för män i Sverige. Få av oss såg väl egentligen fram emot det och de som var överentusiastiska borde kanske ha gallrats bort bara av det skälet. Några kände ett starkt motstånd och kunde då begära vapenfri tjänst och komma till nytta i försvaret ändå. Om motståndet var mer ideologiskt kunde man vägra totalt, då hamnade man i fängelse istället. De flesta som ville slippa valde därför att framställa sig som fullkomligt odugliga och hopplösa människor. Så usla att Försvarsmakten spottade ut dem som ett skämt ostron och gav dem en s.k frisedel. Man kunde medvetet underprestera på det fysiska testet eller köpa falska läkarintyg för fysiska handikapp som omöjliggjorde militärtjänst. Om det misslyckades fick man pröva lyckan hos försvarets psykolog.
-Jag drömmer om att skjuta urskillningslöst in i folkmassor och tycker att folkmord har fått en dålig klang. Får man koppla starkström till testiklar när man förhör fienden förresten?
Om man saknade skådespelartalangen som krävdes för att spela blådåre, så fanns det en sista utväg. Ett idiotsäkert sätt att slippa behöva försvara sitt land i händelse av krig: Bögkortet. På den tiden ansågs det nämligen som fullkomligt orimligt att en homosexuell man skulle kunna göra värnplikt. Nästan lika orimligt var tanken att någon frivilligt skulle utge sig för att vara bög för att slippa göra lumpen. Jag vet inte, det är möjligt att de trodde att sexuell läggning försämrade förmågan att skjuta luftvärn, spränga broar eller flyga jaktflyg. Men det är också möjligt att de såg framför sig en soldat i rosa balettklänning, högklackat och ett granatgevär slungat över axeln som en handväska, nynnandes på en Barbara Streisand-låt.
Eller så antog Försvarsmakten att en hel generation av soldater hellre skulle sitta i fängelse än att göra lumpen ihop med homosexuella.
-Hur fan ska killarna kunna duscha i lugn och ro om en bunt fjollor står och glor på dem?
I en tid när nästan ingenting går åt rätt håll, få man klamra sig fast vid minnet av de små framstegen som civilisationen ändå gjort. Numera får ju även en annan hopplös grupp göra lumpen - kvinnor.