Botemedel mot post-semester-ångest.

Mannen som kontaktar mig blir själaglad när jag tackar jag till att skriva ett manus till en mindfulness-app, där folk betalar för att befria sig från sina bekymmer för egen maskin. Nu vill hans företag skapa en meditation som kretsar kring den ångest som många känner efter semestern när de ska börja jobba igen.

-Åh, den känner jag så väl till, ljuger jag.

-Jag hoppades på det det, svarar han entusiastiskt vilket känns lite passivt-aggressivt.

Jag berättar vad jag tar i arvode, vilket han försöker pruta ner - eftersom han menar att det är för en så god sak. Så jag undrar om han har sänkt sin lön av samma skäl? Sen pratar vi inte mer om det.

Två veckor senare har jag skrivit ett manus som jag skickar över. Jag beskriver hur det ska ska läsas in av en hypnotisk, oemotståndlig röst och föreslår mig själv som inläsare. Jag menar att det kan skänka texten ännu ett lager av djup, när författaren själv levandegör sin text.

Ser fram emot att få höra din reaktion. Hälsningar Anders.

Manus. Mindfulness. 2022-07-09

Hitta en plats där du vet att ingen kommer att störa dig. Det kan vara föreningens soprum, en bastu, en garderob, ett pannrum eller företagets kopiatorrum. En plats som du kan göra till din egen för de kommande 20 minuterna och där min röst ska guida dig ut på på en rogivande resa.

Lägg en matta på golvet. Helst en som din farmor vävde på 70-talet av familjens gamla klädesplagg. Ett underlag som därför utgör hela din livshistoria och som är fri från både plast och yogamattans fabricerade löften om harmoni och grandiosa insikter. Om det inte finns plats att ligga ner på golvet, kan du sitta på huk och omfamna benen med dina kraftlösa pinnar till armarna. Det spelar egentligen ingen roll. Snart spelar ingenting någon roll längre.

Slut ögonen och ta några andetag och upplev den syrefattiga luften i dina lungor. Känn hur meningslösheten fyller ditt inre. Släpp taget över att du jobbar kvar på en arbetsplats där det enda du har kvar att ge är bitterhet. Acceptera att du är för feg för att göra någonting åt det. Följ min röst när den transporterar dig in i hopplöshetens innersta rum. Föreställ dig ett underjordiskt reningsverk någonstans i Stockholm, där du sakta och varligt sänks ner i den stinkande gyttjan. Din kropp flyter i mörkret, bland avföring, bakterier, läkemedel och knarkrester. Känn hur du uppfylls av skamkänslor. All skräpmat du ätit i ditt liv, saker du köpt utan mening och sen slängt. Ditt bristande engagemang i alla tragedier som pågår på jorden. Hur du skamlöst använt ändliga resurser och inte gett någonting tillbaka. Känn hur skulden tynger dig och pressar ditt slappa semesterarsle som en bit burkskinka mot mattans historiska yta. Andas långsamt ut genom munnen och hetta upp planeten lite till med med din härskna koldioxid. Du är oduglig och hopplös. Du betyder ingenting. Du är inte älskad. Du är dömd att dö. Du är människa. Det sämsta som hänt vår planet.

Så, nu kan du sakta öppna ögonen igen. Redo att ta dig an yrkeslivet med ny energi.

Mannen från mindfulnessföretaget ringer tillbaka och är inte alls lika skrattig som tidigare. Tvärtom, han är rasande på ett sätt som antagligen rimmar illa med företagets värdegrund.

-Vad är det här för djävla skit? Det här dämpar ju ingen ångest, det skapar ångest. Folk kommer vilja skjuta sig efter att ha lyssnat på det här, fattar du inte det?

-Tror du?

-Jag vet!!

-Jag tänker nog att jag vidgat perspektivet för lyssnarna. Ångesten för att börja jobba igen har väl rimligen minskat väsentligt när man ser det lite större perspektivet. Och det var väl det var som var uppgiften?

-Vi kommer aldrig att kunna använda det här, skriker han tillbaka.

-Namaste, svarar jag och avslutar samtalet. Jag känner mig harmonisk och inser återigen hur mycket jag älskar mitt jobb.