Gängskolan.
anders tempelman
En ny friskola har startats för gymnasieelever som vill satsa på en karriär som gängkriminell. Jag anlitas av en tidning som inte vill utsätta fast anställda skribenter för livsfara och skickas ut för att intervjua rektorn.
-Det har saknats en skola som lär ut grunderna i hur man blir gängkriminell, förklarar rektorn Urban Zetterlöv på bred göteborgska. Han utlovar en bred undervisning i allt från vapen- och sprängmedelhantering, drogkunskap, pengatvätt, grundläggande straffrätt till jidder.
-Jidder? undrar jag.
-Gatusnack. Att vara väl förtrogen med de termer och begrepp som förekommer i industrin är avgörande för att kunna agera trovärdigt och stiga i graderna.
-Var kommer eleverna ifrån?
-Överallt. Tidigare var det ju bara ungdomarna från miljonprogrammen, men nu ser vi en tydlig trend att även ursvenskar från flotta kommuner längtar efter att bli en del av den kriminella världen. Och det är ju positivt.
-Är det?
-Javisst, jag ser det som en demokratiseringsprocess. Numera har alla föräldrar, oavsett socioekonomiska faktorer eller demografi, gett upp försöken att uppfostra sina barn. Ingen orkar ta något föräldraansvar längre. En del gömmer sig bakom den gamla klyschan från 60-talet att det är samhällets fel när barnen väljer en kriminell bana, skrattar Urban och häller upp lite mer kaffe till sig själv.
-Och du ser inga problem med att starta en skola som göder kriminalitet och fostrar mördare?
-Jag ser rekordmånga ungdomar som längtar efter sammanhang och mening.
-Och du menar att gängkriminaliteten erbjuder det?
-Oh ja. Där finns kamratskap, entreprenörskap och stora pengar för alla.
-Och våld och missbruk…
-Det finns på alla arbetsplatser, avbryter Urban mig bryskt. Här lär vi ungdomarna att använda Tramadol med omdömde, så att de kan skjuta ihjäl någon med både känslor och vapen under kontroll.
-Vad omtänksamt..
-Eller hur? Det finns en snobbism i skolväsendet som alltid irriterat mig. Folk dömde ut de tvååriga yrkeslinjerna när de kom också, men se hur många mekaniker och sjuksköterskor som vi fick tack vare det. Och klappjakten på friskolor pågår ju fortfarande trots att de flesta erbjuder bättre undervisning än de kommunala.
-Så vem äger den här friskolan?
-Det är två ledande gängledare som tror så stenhårt på den här skolan att de lagt sina rivaliteter åt sidan och finansierar den ihop.
-Så det är blodspengar?
-Blodspengar? säger Urban och tittar vemodigt på mig. Vad är det? Alla inkomster för kriminella gäng kommer från vanliga, hederliga svenskar som köper lite avkoppling. Det kan vara knark, smuggelsprit, horor eller annat som ger lite guldkant på tillvaron.
Jag tittar på Urban som obesvärat börjat sluka en blåbärsmuffins.
-Men att ungdomarna dör i gängvåldet, bekymrar inte det dig?
-Jamen snälla vän, säger Urban och slickar av fingrarna. Det finns massor av yrken där karriären är kort. Balletdansös, cirkusartist, astronaut, elitidrottare etc. Ungdomarna väljer vår skola för att de brinner för att bli gängkriminella, de är fullt medvetna om riskerna.
Jag avslutar intervjun med att fotografera Urban som poserar med ett automatgevär i lärarrummet.
-Vad tror du om rubriken; EN PANGSKOLA?, säger han och skrattar så att han råkar trycka av en skottsalva i gipstaket.