Åsa-Nisse 2006
anders tempelman
Igår såg jag en helt vanlig kille komma ut från Systembolaget med en påse i handen. Han passerade ett kafé, där två bekanta till honom satt. De får ögonkontakt och killen höjer Systempåsen och döljer sitt ansikte bakom den. De skrattar åt varandra och sen är det igång. ”Hå, hå, hå, jaså är det helg redan?” ”He, he, he, in i dimman.” ”Har du musbete i godispåsen?” ”Lokalbedövning!” ”He, he, he, drick inte allt på en gång bara.” Jag vet inte hur länge det här tvångsmässiga Åsa-Nisse skojandet ska pågå i Sverige så fort det handlar om alkohol, men jag ser det hela tiden. Det är dessutom nästan uteslutande män som ägnar sig åt det här. De är antagligen rätt normala människor i vanliga fall, men så fort det klirrar i en Systembolagspåse är det som att trycka på en dörrslammarfarsknapp. Då är det dessutom helt acceptabelt att snegla ner i påsen och kolla in innehållet. Folk kan till och med börja skoja med en på tunnelbanan om man har en Systembolagspåse. Tänk om det här beteendet gällde andra påsar man bär omkring på. Apoteket till exempel. ”Hå, hå, hå, jaså det ska hem och flossas i helgen. Jo, jag tackar. He, he, he, ta inte i så att det blöder bara.” Undrar hur det skulle låta när man har en salva mot flatlöss i påsen?