rapport från italien

Jag kan konstatera, nästan lite besviket, att italienska män har slutat att krafsa sig i skrevet på offentliga platser. Någonting måste ha hänt, eller så avtar behovet ju högre upp i Italien man befinner sig. Den här gången befann jag mig i höjd med Rom, så vi kan väl ta det som ett riktmärke tills dess att vi får in fler rapporter och kan göra en mer empiriskt korrekt kartläggning av fenomenet. När det gäller bilkörningen var det annars sig väldigt likt. Den nonchalanta körstilen lever och frodas. Vänster arm hängandes ut genom sidofönstret, cigarett i mungipan och uteslutande omkörningar där man kan vara helt säker på att utsätta sig själv och andra för direkt livsfara. Om Buddhister körde såhär, hade jag haft lättare att begripa det, då finns ju alltid reinkarnation som en beskyddande möjlighet. Ibland får jag för mig att det kan vara ett raggningsknep också. Man erbjuder sig att skjutsa hem en tjej i bilen eller på motorcykeln, sen kör man så ursinnigt och riskabelt som möjligt. På så vis är tjejen så tacksam när hon kommer fram levande, att hon ställer upp på vad som helst. Vad vet jag? För några år sedan var det populärt att köra vespa med ridhjälm, den har försvunnit och ersatts av en hjälm som liknar den som amerikanska mc-poliser har. Hjälmen ska sitta löst på huvudet, högt uppskjuten i pannan och självklart inte vara fastspänd. Själv körde jag en en hyrbil och skulle ta mig förbi en lastbil på motorvägen, när jag plötsligt fick en liten Fiat i häcken som blinkade och tutade eftersom jag uppenbarligen inte körde om tillräckligt fort. Jag slutförde min omkörning och la mig sedan i högerfilen lugnt och behärskat. Fiaten gled upp jämsides med mig och fyra italienska killar satt och skrek och gestikulerar mot mig. Jag log mot dem och svarar med det universella teckenspråket, ett sträckt långfinger. Jag kände mig väldigt mogen.

Anders