Det lätta valet.

Tack och lov för Peter Wolodarski. En knivskarp hjärna dold bakom ansiktet på en oförarglig 10-åring. Kan det bli bättre när man arbetar som journalist? Han satte fingret på hela valfrågan i helgens DN. En röst på Socialdemokraterna är en röst på en regering där Vänsterpartiet kommer att få en ledande roll. Ett Vänsterparti som leds av en flabbande farbror som inte gjort upp med kommunismen. Hur gör man det egentligen? Ber man om ursäkt för att man trodde på och stöttade en totalitär stat vars främsta styrka varit att skapa fattigdom, förtryck och död? Jag tror faktiskt inte det skulle förändra min bild av Lars Ohly nämnvärt. Det blir lite som att säga att man var nazist förut men nu övergått till att bli Sverigedemokrat och plåga djur på fritiden.

I år tänker jag taktikrösta för att få behålla Alliansen - det enda regeringsdugliga alternativet. Antagligen på KD, som jag inte har några varmare känslor för. Det tar emot, men vi gör alla våra uppoffringar här i livet. Som Lars Ohly, när han motvilligt slutade att kalla sig kommunist.