Mig glömmer ingen.
anders tempelman
Jag har kommit fram till att mitt enda bestående intryck på den här planeten kommer att vara mitt koldioxidavtryck. Och då är det ju lika bra att försöka göra det ordentligt. Så jag har bytt ut min bergvärmepanna till en oljepanna från 50-talet, tagit bort all isolering på vinden, bytt till en gammal bil som går på blyhaltig bensin, läcker olja och saknar avgasrening. Jag kallstartar så ofta det går och kör knyckigt och ryckigt.
Återvinning är det slut med också. Jag är lite oklar på vilket sätt det påverkar koldioxidutsläppen, men jag sänker mina osorterade sopor i sjön, med batterier, glödlampor, flaskor och konserver. Några stenar i botten på sopsäcken, sen är det borta. Jag väljer aktivt bort kollektivtrafik och försöker flyga så ofta det bara går. Hårsprayen är tillbaka, den kanske bara eliminerar ozonskiktet, men jag har en inkluderande inställning - inte exkluderande. (Ett påtagligt resultat är i alla fall att min frisyr ser ut som en spettekaka.)
Sen ägnar jag kvällarna i mitt fullt upplysta hem åt att beräkna mitt avtryck på carbonfootprint.com. Jag ser hur min betydelse växer för varje dag som går. ”Här är en kille som inte går till eftervärlden helt obemärkt”, tänker jag nöjt.
Anders Tempelman