Ett år fyllt av möjligheter.
anders tempelman
Jag har inlett en privat kampanj för att förnya mig. Den går i huvudsak ut på att byta ut alla mina vanliga rutiner, mot helt nya. Jag öppnar starkt varje morgon genom att åla mig nedför sängens kortsida. Sen använder jag bara benen för att pressa mig utmed golvet in i badrummet. Enormt jobbigt och ger stora skrapsår när jag ska över trösklarna. I badrummet sitter jag och kissar och äter samtidigt en baguette som jag gjorde i ordning kvällen innan. Jag duschar inte utan gnider en rå lök i armhålorna innan jag tar jag på mig en kostym från 80-talet och köar hela vägen in till Hötorget mitt i rusningstrafiken.
Jag tittar in på ett café på vägen från garaget och inser att jag saknar en idé för att förnya min kaffekonsumtion. Men jag finner mig till slut och ber om en Cappuchino, på grismjölk. ”En underskattad mejeriprodukt med en liten accent av bacon” proklamerar jag för barristan som står handfallen. ”Vi har soya och laktosfri, men inte grismjölk” säger han lite lamt. Jag skriker några könsord åt honom, vilket också är helt nytt för mig och därför känns spännande och i linje med mitt nya liv.
På jobbet sätter jag på mig en gigantisk basker som släpar i marken efter mig som en slängkappa. (Se bild, tänk bort skägget.) Jag alternerar mötena mellan att prata bebisspråk i det ena och recitera Sofokles i det andra. Hittills har det känts bra, på alla sätt och vis.