Farbror Gunnars pung
anders tempelman
På landet i min barndom dök det ibland upp en farbror som hette Gunnar. Ingen visste riktigt vem han var. Kanske var han släkt, kanske inte? Det hela var väldigt oklart vilket förstås kittlade fantasin på mig och min bästa vän Bettan.
Så en dag bestämde vi oss för att få en tydligare bild av Farbror Gunnar genom att smygtitta när han gick på torrdasset. Om man tog sig förbi brännässlorna på baksidan, kunde man nämligen titta in under trädörren som annars bara öppnades när tunnorna skulle tömmas. Så när han gick med sina stora stövlar i riktning mot skithuset, sprang vi i förväg och placerade oss på första parkett.
Först var allt dunkelt tills plötsligt locket lyftes inifrån torrdasset och en himmelsk ljuskägla föll ned på den dignande trätunnan med sommarens samlade produktion. Sen kom något som mest av allt påminde om en vit plastpåse fylld med vatten. Det var i själva verket Farbror Gunnars pung som sänktes ned från hålet och liksom vobblade en hårsmån från toppen av tunnan. Kort efteråt kom Farbror Gunnars vita stjärthalvor och täckte för ljushålet och allting blev svart.
Efter år av terapi kan jag numera minnas den här episoden med både doft och synintryck helt intakta. Jag är inte säker på att det är helt positivt.