Pipsprängning på krogen.

Det är en hårfin skillnad mellan att ge bra service och vara påfrestande. Balansgången blev extra tydlig för mig i helgen när jag och min familj var ute på krogen. Servitören öppnade starkt med att hälsa lite för glatt och familjärt på oss alla. Han var under 30 år och talade ändå som om han hade i en roll i svensk pilsnerfilm.

-Varmt välkomna go’ vänner, varmt, varmt välkomna. Och vilken kvinnlig fägring du har med dig, blinkade han kamratligt till mig.

Redan där knöt sig min högerhand ofrivilligt till en knotig hickoryrot. Jag nickade stumt till svar för att liksom skapa en balans mellan oss, en subtil signal om att han skulle tagga ner lite. Han begrep det förstås inte utan la en hand på min axel (ett gigantiskt misstag) och ledde oss mot bordet. Där frågade han vad han kunde erbjuda ”för att fukta våra strupar”. Jag höll emot impulsen att slå honom och vi beställde under hans märkliga bifall.

-Utmärkt val, utmärkt val, gott folk.

Efter ett kort tag återvände han med två cola light, ett glas rosé, en alkoholfri öl och sjönk ner på huk vid bordsänden, la huvudet lite intimt på sned och ställde en helt idiotisk fråga.

-Så, vad tycker herrskapet om för typ av mat? 

-Spelar det någon roll? frågade jag snabbt. 

-Hur menar du,vännen? svarade han och log lite oroligt mot mig.

-Du antyder att du kan servera mig något som jag verkligen tycker om, men som inte finns på menyn.

Han skrattade till lite och bytte inriktning.

-Vad vill de tre sköna damerna ha, ska vi börja där?

Min familjs beställningar togs emot av honom under gillande nickar och instämmande hummanden. Till slut vände sig mot mig igen med sin lilla penna mot sitt lilla block.

-Och slutligen, vad vill min herre ha? 

-Har du grävling?

Han tittade glosögt på mig och blinkade till lite nervöst.

-Jag tycker väldigt mycket om grävling. Hjulhusmörad grävling på en hård macka med lite syltad lök och sicilianska oliver vid sidan om. Men om ni inte kan få till det så får det väl bli oxfilén med de rostade rotfrukterna.

När vår beställning sen serverades var han mer återhållsam och professionell. Jag trodde att kvällen var räddad, men precis innan han skulle återvända mot köket stannade han upp och kunde liksom inte låta bli.

-Ja, smaklig spis, kära vänner, väl bekomme!

Då brast det för mig och hade inte min fru greppat tag i mitt skärp så hade mina händer varit runt hans hals. Och likt en grävling hade jag inte släppt taget förrän det knakade.