Priset på hemligheter.

Jag läser om dataintrången där de stulit sjukjournaler och kan inte för mitt liv begripa vad de ska ha dem till. Tills en dag när jag får ett samtal.

-Ok  lyssna noga. Vi har din sjukjournal, säger en röst som just kommit i målbrottet.

-Vad drar du för slutsatser av den? frågar jag lakoniskt samtidigt som jag slår på min espressomaskin.

-Vi har snott den alltså, djävla pucko. Vi vill ha 40.000:- annars släpper vi ut den på nätet.

-Jaha, då förstår jag. Exakt vilken del i min sjukjournal tror du skrämmer mig om den kommer ut?

Jag hör det bläddras i papper i bakgrunden, säkert en annan smällfet idiot som inte kommer att bli äldre än 30 eftersom han glott in i skärmar all vaken tid och samtidigt hällt i sig fett och socker.

-Eh, du har haft.....hematom, säger han triumferande.

-Ah, ja det vill man ju helst inte att det ska komma ut, säger jag och pressar ut en espresso.

-Vi vill ha pengarna överförda till ett konto på Jungfruöarna, flämtar killen upphetsat i andra änden.

-Ja, det passar väl er rätt bra kan jag tänka mig. En hel ö där du och dina blekfeta kompisar kan sitta och leka med er själva.

-Passa dig, vi släpper hela din journal om du inte betalar, skriker han tillbaka till mig.

-Du, hur fascinerande det här samtalet än är,  så är jag lite upptagen. Men du ska få ett tips. Sälj alla patientjournalerna svindyrt till ett försäkringsbolag istället. 

-För att?

-Hela deras idé bygger ju på inte försäkra folk som faktiskt kan bli sjuka och kosta dem pengar. Det här blir ju som att köpa facit.

-Tror du det?

-Gick du aldrig ut högstadiet? 

-Sluta, du låter som min farsa, säger han kuvat i andra änden.

-Sen kan du däremot handplocka några politiker som varit inne på akuten och plockat ut lysrörsarmatur eller trädgårdstomtar ur arslet. Där kan det finnas lite pengar att hämta.

-Jaha, har du några namn?

-Börja med SD, om jag säger så.